Jämställdhet är svårt.
Alltså jag blir så trött ibland. Hatar att vara bitter och cynisk men hur kan man låta bli ibland? Att samhället inte är jämställt är liksom ingen överraskning men om man tänker efter så finns det verkligen ÖVERALLT! Om en kvinna säger åt sin man vad han ska göra, ger honom uppgifter i hemmet eller i sin frustration slår till honom, så reagerar ingen. Men om en man skulle göra samma sak? Den mannen skulle ju vara ett monster i allas ögon!
Jag menar inte att jag tycker att män ska få bete sig hur de vill, utan att det borde vara liksom samma konsekvenser för mäns och kvinnors handlingar. Fast det är ju också svårt! Jag blir så trött för jag känner ju igen beteendet hos mig själv. Jag har aldrig tidigare tänkt att det är sexistiskt att till exempel skämta om hur dåliga killar är på typ multitasking eller känsloanalyser. Men om en man skulle skämta om att en kvinna är känslig eller överanalyserande skulle man ju tycka att han är en jävla mansgris!!
Hur ska man göra liksom? Ska jag gå runt hela livet och alltid agera och prata totalt jämställt? Aldrig någonsin använda mig av mitt sunda förnuft och erfarenhet för att bedöma en situation? För det är ju faktiskt skillnad mellan misshandel av kvinnor och misshandel av män. Eller?
Kommentarer
Trackback
